drömmen

IMG_7853web

Så var det gjort. Jag hämtade mina saker ifrån Beckmans och åkte därifrån. När allt var inpackat i bilen gick jag runt på våningen som var vår. Min och mina klasskamraters. Som vi slitit, skrattat, skapat, bubblat av entusiasm och idéer, gråtit av trötthet och prestationsångest. Nu har de tagit examen. De ska vidare på sin resa i modets, textiliernas och konstens magiska värld. Själv blev jag aldrig klar. Kommer aldrig bli klar. Inget prestigefyllt examensbevis från Designhögskolan med stort D. Som jag kämpade för att komma in och som jag kämpade för att kunna stanna kvar. Men jag nådde aldrig fram till målet, körde bara rakt in i väggen istället. Det är en stor sorg som det kommer ta tid att hämta sig ifrån. Framför allt kommer det ta tid att acceptera och förlåta mig själv för att jag inte orkade mer. Det spelar liksom ingen roll hur många gånger jag fått höra i min rehabilitering att det är de ambitiösa, duktiga flickorna som oftast drabbas av utmattning, att min depressionssjukdom inte är ett tecken på svaghet, utan ett tecken på att jag kämpade på för hårt och för länge – jag sumpade min dröm och den kommer aldrig att komma tillbaka. Jag måste leva med att kroppen som gav upp och hjärnan som slutade fungera är mina. Det är en sorg. Visst hjälper det att tänka på att jag åtminstone fick hjälp medan min dotter ännu är liten, att jag inte arbetsknarkade bort hennes barndom och vår relation – visst hjälper det. Men att vara en bra mamma är bara en del av mig. Det där andra som bara var mitt, min dröm och min passion, min egen plats där jag kunde uttrycka mina känslor, tankar och idéer. Den platsen är borta nu. Och den är borta på grund av mig själv.

Jag gick flera varv runt på våningen, tittade på allt, satte mig i fönsterkarmen där jag brukat sitta. Drog fingrarna över borden, väggarna. Just som jag skulle ta hissen ner till bilen igen såg jag mig själv i spegeln, rödgråten framför provdockorna. Jag vet inte varför, men jag kände direkt att jag var tvungen att ta en bild. Det kändes så slutgiltigt på något vis. Dockorna, uppradade men tomma. Bakom mig.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s