långsamt

IMG_3864

Idag behövde jag lugn. Hjärnan var trött efter helgen, men händerna ville ha o göra, så det blev till att ta fram akvarellerna och favoritpenseln. Jag ville måla blått och turkost så att mina tankar skulle fara mot Medelhavet.

IMG_3817

Först hade jag svårt att lugna ner mig. Tankarna for åt alla möjliga håll, jag var inte där. Jag fick ägna en stund åt att hjälpa mig själv landa innan jag kunde fortsätta; jag bryggde mig en kopp te och satte på musik, tände ett ljus och en rökelse. Långsamt kom jag tillbaka.

IMG_3834

Långsamt. Som jag har avskytt det ordet. Fram tills jag blev sjuk höll jag det för det mesta synonymt med att vara ineffektiv, slö eller lat. Nu är jag så illa tvungen att vara långsam om jag överhuvudtaget ska fungera. Om det stör mig? Det gjorde. Något fruktansvärt. I början riktigt hatade jag mig själv för att jag inte längre kunde vara snabb, ha många bollar i luften, vara effektiv. Jag kände mig inkapabel och värdelös.

Nu är det en tillgång. Men det är en väldigt ny åsikt. Jag blev sjukskriven för första gången för snart tre år sedan och detta att trivas med och till och med föredra långsamheten, det eftertänksamma, det är ungt. Månadsgammalt, om ens det.

Så vad fick mig att ändra åsikt? Jo, att jag för första gången på länge ser saker. Känner saker.

Att jag är här nu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s